Älskade Långviksskär

16/6 2016

Vår förälskelse började för snart 4 veckor sedan då vi i bländade solsken landsteg på din vindpinade hud. Med ditt eviga tålamod har du slipat ner vår mondäna sysslolöshet. Guidat oss in i din speciella kretsgång och regelbundna rytm som präglar din konserverade livsform.

Likt uppstoppade vättar har vi lockat till oss fågelliv när vi simmat ut till grunden – Hynnskär, Sillkobbarna, Minkkobbarna, Långkobben, Utterkobben med flera.

Våra passionerade möten med stenarna, enbuskarna, mossan och de frasande lavarna under våra fötter har ristat in sina spår. Då vi bestigit Söderöns högsta topp med milsvid utsikt över arkipelagen har blickens möte med horisonten fördjupat vårt samtal.

Under havsörnens vingar har vi vandrat den rösade stigen till Norrudden och gjort avstickare ut på Jutkobben, gått längs strandkanten ut till Våns-kläppan och Gammelman. Forcerat snår och kärr för att hamna öga mot öga med skogens konung påväg mot Kraksta udden. Även minken, snoken, paddan, myggen och fästingarna har delat denna tid med oss.

Ditt utsatta läge har fört oss närmare och vässat våra sinnen, vi behöver inte längre prata, likt själsfränder har vi anpassat oss till nuets eviga ögonblick.

Farväl min kära.

Din Ulrika, Fredrik och Baltzar

Stort tack till Skärgårdsstiftelsen och Axel Sjöberg stipendiet.