Historik

Vår bakgrund

Skärgårdsstiftelsen grundades 1959, i en tid då framtiden för Stockholms skärgård såg allt annat än ljus ut. Befolkningen hade halverats inom loppet av 20 år, fisket minskade, skolorna stängdes och butikerna slog igen. Ungdomen drog till fastlandet där jobben fanns och kvar på öarna blev en alltmer åldrande befolkning. Klassisk glesbygdsproblematik, bara ett par mil från storstan. För första gången avsattes regionala utvecklingsmedel till glesbygd i ett storstadslän. Inrättandet av Skärgårdsstiftelsen var en av flera satsningar som gjordes för att ge skärgården nytt liv.

Semester och arbete

I slutet av 1950-talet hade friluftsliv och rekreation kommit i ropet, men det var samtidigt viktigt att inte enbart tillgodose semesterfirarnas behov av rekreation utan också skärgårdsbornas behov av arbetstillfällen. Det skulle inte bli ett lekland, folk skulle också kunna försörja sig här ute.

I dag är vi skärgårdens största arbetsgivare och sysselsätter ett drygt 60-tal personer – de flesta som tillsynsmän och naturvårdare. Till detta kommer hundratals personer som är verksamma på de krogar, hotell, vandrarhem, värdshus, stugbyar, gästhamnar etc som stiftelsen arrenderar ut.

En gammal idé, modernare än någonsin

Skärgårdsstiftelsens grundidé var att trygga allmänhetens tillgång till skärgårdsnaturen. Det var därför vi började köpa upp markområden under 1950-talet. 1998 skänkte Stockholms stad alla sina skärgårdsområden till oss. Det handlade bland annat om öarna Grinda, Finnhamn, Lidö, Rånö, Nåttarö och halvön Gålö. Markinnehavet fördubblades och dessutom ingick ett stort antal turistanläggningar.

Vi jobbar vidare utifrån vår grundidé som idag känns modernare än någonsin. Att bevara kulturarvet, skydda miljön och hålla delar av skärgården öppen och tillgänglig för alla ligger i tiden. Att kunna nyttja utan att äga är tilltalande för allt fler människor och en förutsättning för många för att alls kunna vistas i skärgården.