Kultur och historia

Jordgubbar och rysshärjningar

Möja omnämns redan på 1200-talet i Kung Valdemars seglingsbeskrivning och ön var troligen befolkad redan under denna tid. I mitten av 1700-talet uppgick Möjas befolkning till ca 270 personer för att stadigt öka och nå en topp om 530 personer i början av 1940-talet (idag har Möja ca 230 bofasta).

Det var tillgången till goda ”utmarker” som avgjorde att Möja under århundraden kunde hysa rikligt med kreatur och därmed försörja en stor befolkning. Sommartid fraktades djuren över till ett stort antal betesholmar i Möjaskärgården. Även fisket har under all tid varit av stor betydelse för Möja. Under kortare period var även jordgubbsodling, ”Möjagubbar”, av ekonomisk betydelse. Jordgubbsodlingen avtog emellertid på 1960-talet.

Ett avgörande datum i Möjas historia är 13 juli 1719. Då drabbades Möja av rysshärjningarna och hela ön brändes ned. Endast det lilla kapellet i Berg sparades. Det revs senare och ersattes av den nuvarande kyrkan, byggd 1768 och som fick sitt nuvarande utseende under 1800-talet.

1903 fick Möja sin första ångbåtsförbindelse med Stockholm och därmed inleddes en ny epok i Möjas historia; Möjaborna behövde inte längre ro eller segla sina produkter till Stockholm och sommargästerna började så småningom upptäcka Möja.