fbpx
lockedsignssearchsharecheck-symboldownload-buttonerrornext-arrow timemail smartphoneright-arrowleft-arrownext-arrow
#1
februari
2017
Text
Mats Wigardt
Foto
Bosse Lind

Tidig vårvandring på Riddersholm

Att delta i en guidad tur genom Riddersholms naturreservat med Gunnar Lodin som kunnig följeslagare innebär närkontakt med både natur och kultur. Alla sinnen får sitt lystmäte, vi ser, smakar, luktar, känner, lyssnar. Med späd ramslök och hemgjord älggräsdricka som extra bonus.

Längst ut på Rådmansö, granne med färjeterminalen i Kapellskär, ligger Riddersholms naturreservat. Tidig vår innebär här enstaka snölegor, kala lövträd, tångfyllda stränder och en bister nordostlig vind från havet.

Men Gunnar Lodin låter sig inte hejdas av årstiden. Varje tid på året har sina egenheter, här finns alltid något att se och uppleva och med uppen­bar entusiasm leder han oss på smala stigar mellan hav och land.

Gunnar Lodin har ägnat 23 år av sitt liv åt Riddersholm. Han är född och uppvuxen på ett jordbruk alldeles i närheten där hans familj funnits i sex generationer. Han arbetade under ett kvarts sekel med barn och ungdomar i en stockholmsförort, och återvände därefter till familjegården Sänsjö några kilometer norr om Spillersboda.

– Jag fick en förfrågan om att överta fritidsbyn, med vandrarhem, camping och småbåtshamn, berättar han. Och när Skärgårdsstiftelsen fick ansvaret för naturreservatet blev jag även tillsynsman.

Sedan dess har han delat sin tid mellan Fritids-byn Kapellskäret och Skärgårdsstiftelsen, med alla de synergier som detta för med sig. Intresset för växter har Gunnar Lodin med sig från barnsben. Och han är fortsatt läraktig.

– Här finns kalkhaltig mark som gynnar många udda arter, säger han. Vi har sexton olika orkidéer, mycket hassel, myrmarker, ängsmarker och fina lövlundar med ask och riktigt gamla ekar.

När vi nu ger oss ut på vandring utefter strandlinjen i det 650 hektar stora och lättillgängliga naturreservatet är alltså förväntningarna på topp. 30 000 personer hittar varje år till Riddersholm, flest på sommaren, men här möter man året om besökare, vintertid ofta på skidor i spår som Gunnar dragit upp.

– Hit kommer alla sorters människor, försäkrar han. Det är campare och vandrare, ornitologer och gräsnördar, badgäster och fotografer. Och norrtäljebor som behöver andas.

Och så journalister som vi själva. Vi börjar vid färjeterminalen, där ett rött gammalt hus, en gång känt under namnet Röda Kaféet, varit samlingspunkt för Rådmansös ungdomar, med jukebox, bowling och smygrökning. Nu hotar rivning för att ge plats åt en ny parkering.

Vi vandrar sakta ner mot ångbåtsbryggan där fem farleder möts och som utgör Mellansveriges östligaste punkt Två svanar tittar skeptiskt när vi rundar udden där ett enkelt kors till minne av de omkomna vid Estonias förlisning sattes upp av ortsbor redan två veckor efter katastrofen. Här landsteg i juli 1719 även stora delar av den ryska armén, 26 000 man och deras hästar, med uppdrag att bränna så mycket som möjligt av bebyggelsen längs den svenska kusten. Kvar idag av ryssarnas lägerplats finns bara några tuvor gräs av ett slag som annars bara växer i Ukraina, en så kallad Stor tofsäxing.

– Man tror att gräset fanns i det hö som tagits med som foder åt hästarna, undervisar Gunnar Lodin. I spillningen har gräsfrön sedan blivit kvar och rotat sig.

Gunnar Lodin räds inte nya smaker. Tången smakar, ja, tång. Lite träigt, inte gott, inte illa. Men fullt ätbart. Kanske till en sallad…?
Hit kommer alla sorters människor. Det är campare och vandrare, ornitologer och gräsnördar, badgäster och fotografer. Och norrtäljebor som behöver andas.

Vi följer stranden, passerar ett välskött torp som hört till Riddersholms gård och numera är hembygdsmuseum. Till torpet hörde även svinstia, lagård och dass. Och ett uthus med flera gamla båtar som använts för både postrodd och fiske. Runt torpet finns en nyrenoverad gärdsgård signerad Gunnar Lodin.

– Jag gillar gammalt hantverk och har satt upp många gärdsgårdar i reservatet, berättar han. Jag håller även kurser i att bygga gärdsgårdar på gammalt sätt.

Andra byggnader i reservatet, men av ett betydligt yngre datum, är ett antal så kallade Pappaskar. De byggdes av trälådor som innehållit T-Fordar från USA och som sedan steg för steg byggts ut för att användas för rekreation av kamrater till slottsherren på Riddersholm.

Strax hejdar sig Gunnar Lodin, böjer sig ner och börjar rota i de gamla löv som täcker marken. Han hittar snabbt vad han söker, en liten anspråkslös växt, ännu yrvaken efter vintersömnen. Det är en skogsbingel, som också finns avritad på våra gamla hundralappar, där även Carl von Linné hedrats med sitt porträtt.

– Det här är den nordligaste kända växtplatsen för skogsbingel i Sverige, berättar Gunnar och skyndar vidare mellan träden.

Återigen böjer han sig över det bruna lövtäcket, ställer sig alla fyra, rafsar undan lite jord och, jodå, han ser ut att ha hittat vad han letat efter. Årets första ramslök. Han visar upp en knapp centimeterlång liten knopp och bjuder oss att smaka på den rekordtidiga primören.

En krispig löksmak fyller munnen, en mild men samtidigt tydlig blandning av gräslök och vitlök. Gunnar jublar.

– Otroligt, säger han och gräver fram ännu en lite knopp att sätta tänderna i. Snart är marken vit av blommande ramslök. Vackrare kan det inte bli.

Med löksmaken som ett vårtecken mot gommen vandrar vi vidare mot nästa provsmakning. Över träden på Marö skymtar vi det höga torn som en innovativ grosshandlare lät bygga på 20-talet för att få en myggfri groggveranda. Vi får också höra om 30-talets spritsmuggling vars epicentrum fanns på öarna utanför Roslagens kust.

Efter en guidad tur med Gunnar Lodin, med ständigt nya blommor att uppleva, kan fötterna behöva luftas och törsten släckas med hemgjord älggräsdricka. Gott!

Men det är ändå växterna i reservatet som utgör huvudnummer under Gunnars Lodins vandringar. Det är visserligen tidigt på året men Gunnar vet var han ska leta och radar upp trofé efter trofé.

Som den lilla vätterosen, som parasiterar på hasselns rötter och saknar klorofyll och därför är helt rosa. Eller en tidig hässleklocka som även den parasiterar på hasseln och är en släkting till den vanligare blåklockan. Eller en ganska ovanlig storrams som är av sparrissläkt men med bär som är mycket giftiga.

Men Gunnar visar också på några av de tusentals gropar som gömmer sig mellan träden. Här hämtades stora block av sandsten som användes för att bygga upp Stockholms många vackra byggnader.

Nu är det emellertid den populära sandtungan längst ut på Skälholmen som är målet. Drivor med tång har lagt sig tillrätta i vattenbrynet, tång som snart ska köras bort och användas att sätta potatis i. Men Gunnar bjuder oss också att smaka på färsk tång som han tar upp ur vattnet. Det smakar – ja, tång. Lite träigt, varken gott eller illa, men fullt ätbart, kanske till en sallad?

Med käkar som fortsätter mala på en envis tångruska vandrar vi vidare, förbi småbåtshamnen och in i ett naturvårdsområde med pampiga gamla sparbanksekar och där betesdjur håller vegetationen i schack. Planer finns att ta ner ett bestånd hundraåriga granar för att ge lövträden mer utrymme.

Ner mot sjön Norrsundet finns ett femtiotal hamlade askar. Här lever traditionen med lövtäkt av träd vidare. Hamling innebär att träden beskärs på hösten för att förstärka djurens vinterfoder, vilket ger träden ett särpräglat utseende. Även vassen längs sjöns stränder finns planer på att ta tillvara för att göra vassmattor som skydd för växthus och känsliga trädgårdsväxter.

Det har blivit dags för slutspurten på vår vandring. Tre kilometer har tagit oss två och en halv timme att avverka. Det klapperstensfält 17 meter över havet som hittades häromåret får bilda slutvinjett.

Återstår bara den utlovade provsmakningen av Gunnars hemgjorda älggräsdricka, spetsad med lime. Gott, blir det spontana omdömet. Riktigt gott, till och med. Och Gunnar är nöjd.

– Folk brukar vara väldigt belåtna när vi är hemma igen, säger han. Trötta i kroppen och med mycket ny kunskap.

Fakta om Riddersholm

Skärgårdsstiftelsen äger och förvaltar marken i Riddersholm. Området är ­lättillgängligt, med camping, gästhamn och vandrarhem öppet året runt. Samt 19 kilometer ströv­stigar, ett rikt fågelliv och många ­orkidéer.

Riddersholms slott byggdes på 1720-talet och var sedan fram till helt nyligen i familjen Ridderstads ägo. Hit kan du ta dig med skärgårdsbåt eller SL-buss från Stockholm, eller med egen bil.

Läs mer om Riddersholm

Recept ramslökspesto

Ingredienser
0.5 liter ramslök
3 matskedar pinjenötter eller 10 skållade och ­skalade sötmandlar
1.5 deciliter olivolja
75 gram ost riven, lagrad, smakrik (typ parmesan eller Västerbotten)
1 kryddmått salt nymald svartpeppar

Gör så här

  1. Finhacka ramslöken. Mortla eller kör bladen i en matberedare tillsammans med nötter eller mandel.
  2. Kör till purékonsistens och häll sedan under omrörning ned oljan och till sist den rivna osten. Smaka av med salt och peppar.
  3. Servera direkt eller lägg över i en rengjord glasburk med lock.

Peston kan förvaras upp till en månad i kylskåp.