fbpx
lockedsignssearchsharecheck-symboldownload-buttonerrornext-arrow timemail smartphoneright-arrowleft-arrownext-arrow

Ejder

Det är få områden som i skärgårdslandskapet som man lägger märke till när fåglar förändras i antal. En minskning eller kanske helt försvinnande kan lätt leda till oro, och detta leder sedan till funderingar kring orsakerna. Ejdern är en art som skapar mycket oro då ejdern sedan 1990-talet minskat till en tredjedel i antal! För att inte dra förhastade slutsatser blir årliga inventeringar av ejder och andra fåglar ytterst viktigt, för det är endast den återkommande räkningen som kan avslöja hur verkligheten ser ut. En del av detta grundläggande inventeringsarbete utförs av Skärgårdsstiftelsen i form av projektet Levande skärgårdsnatur. Skärgårdsstiftelsens fältpersonal har inventerat ejder sedan 1986.

Korta utdrag av inventeringen 2018

Under 2018 blev inventering av ejder indraget av ekonomiska skäl, men under 2019 har Länsstyrelsen i Stockholms län beslutat att åter bidra till fågelräkning av ejder. Ejder fortsätter att minska i antal. Anledningen är fortfarande oklart. 

Räkning av ejderhanar

Ejdern har inventerats i Stockholms skärgård sedan 1985 och drivs av skärgårdsstiftelsens tillsynsmän. Räkning av ejder sker under veckorna 16–17 under ett 3–5 timmars pass morgon/förmiddag. Tidpunkten för inventeringen är förlagt till när ejdern hör hemma att häcka i området.  Varje inventeringsmoment genomförs en gång under gynnsamma förhållanden med hjälp av handkikare för att på längre håll kunna bestämma arten.

Linjetaxering

År 2010 startade Skärgårdsstiftelsen med en linjetaxering med utgångspunkt från Stavsnäs till Maderö samt vattnet som ligger österut. Linjetaxering innebär att man åker längst en linje i ett utvalt område och registrerar de arter man ser och hör. Räkningen av vuxna fåglar och ungfåglar sker under vid tre tillfällen. Där man vid första tillfäller räknar honor och hanar, andra gången honor, hanar och storlek på ungar och vid sista räkningen registeras honro, hanar antal och storlek på ungar.Syftet med inventeringen är att få en statistisk klarhet i om antalet ejdrar är stabil eller varierar i ett begränsat skärgårdsområde.   

Unik inventering av ejderbon i Lygne skärgård

En unik lång serie av räknade ejderbon finns i Stockholms norra skärgård i  ögruppen Lygne. Här har man räknat ejderbon sedan slutet av 1800-talet och sedan 1955 har räkningen skett var tredje år.  Lygne skärgård har en total areal av 130 hektar, varav land bara utgör ca 20 hektar. Totalt finns det 42 namngivna kobbar att gå iland på. Räkningen sker genom att räkna antalet bon i kolonin.  Länsstyrelsen i Stockholm bidrar ekonomiskt till inventeringen i Lygne. Tidskriften ges ut av Stockholms Ornitologiska Förening.

Ejder, Common eider (Somateria mollissima)

Ejdern är Sveriges största dykand och blir mellan 60–70 cm lång. Ejdern karaktäriseras av sin kilformade näbb med fjäderklädda sidor. Ejderhanen (guding) är övervägande vit med grön nacke och svarta sida och ejderhonan (åda) är brun och mörkt tvärvattrad.
Man finner ejdern längst hela Sveriges havskust där det största beståndet finns i Stockholms skärgård. Häckningen sker oftast på mindre öar, kobbar eller skär tidigt på våren. Ejdern bildar ofta par, men ibland kan även större kolonier bildas. Tillsammans söker ejderparen efter en lämplig boplats vilket brukar vara i lä bakom någon sten, i en skreva eller i några grästuvor. Därefter tätas boet med ejderdunet som ejderhonan plockar av sin kropp. Dun från ejder anses vara det finaste dunet på världsmarknaden. Rätt snart efter att honan har lagt sina ägg försvinner hanen ut med övriga singelhanar till havs. Ensam ruvar honan i 25- 30 dagar. De små nykläckta ungarna kan omedelbart simma och dyka. Vid födosök hjälps ejderhonorna åt att passa varandras ungar och det är inte ovanligt att se en hona med upp till 50 ungar. Ejdern äter mollusker (främst musslor), kräftdjur och blötdjur och kan dyka ner till 20 meter för att finna mat på botten.