fbpx
lockedsignssearchsharecheck-symboldownload-buttonerrornext-arrow timemail smartphoneright-arrowleft-arrownext-arrow

Sillgrissla

Sillgrisslan har inventerats av skärgårdsstiftelsens fältpersonal sedan 1991 i projektet Levande skärgårdsnatur. Idag ingår även Sillgrisslan i  delprojektet inventering och märkning av alkfågelbestånden och genom återkommande ringmärkning och kontroll av tidigare märkta sillgrisslor har vi kunnat följa individer över tid. Inventering av sillgrissla sker genom boräkning (kolonier) samt ringmärkning.

Korta utdrag av inventeringen 2018

557 sillgrisslor nymärktes vilket var ett gott resultat utifrån de förutsättningar som fanns. Det var fyra återfynd av sillgrisslor under 2018 vilket är färre än normalt.
En ny nivå har uppnåtts när vi nu på ett enskilt år lyckats hitta hela fem individer med ålder 40+ och 11 till med ålder på minst 30 år

Boräkning

Sillgrisslan är en kolonihäckande fågel och inventeras lämpligast genom att räkna antalet bon i kolonin. Inventeringen sker under veckorna 23-25 på ett 3-5 timmars morgon/förmiddagspass. Antalet bon används som ett index på antalet häckande par. För att få ett absolutvärde på antalet behöver man även veta hur stor andel av bona som är bebodda samt ifall ett par har flera bon. För att räkna bon sker en landstigning på den aktuella ön med kolonin. Detta kräver god planering och att vara varsam för att minska störningen på fåglarna. Antalet öar inom ett delområde väljs ut så att man hinner med hela området under ett morgonpass som är desamma år från år oavsett om det finns sillgrisslor eller ej på inventerade öar. Resultatet redovisas ö för ö. Ifall inga fåglar observeras måste detta bokföras som ett nollresultat.

Ringmärkning som metod

Ringmärkning är en metod där man individmärker fåglar för att kunna se förändring i förflyttningsmönster, livslängd och populationsutveckling. Med hjälp av flera års data av ringmärkta fåglar över hela världen kan man få en god bild av hur sillgrisslor flyttar samt få en bild av hur de lever. Vid ringmärkning fångas sillgrisslan in och får en liten metallring runt ena benet. Varje metallring har en unik sifferkombination.

Vid ringmärkning av årsungarna får de en metallring kring det ena benet samt en färgad plastring kring det andra benet – om de inte är för små. Byte av slitna ringar är en viktig uppgift och sker löpande. Är de hårt slitna krävs en bearbetning med syra för att kunna läsa hela nummerkoden. Den åtgärden görs på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.

Ringmärkning av sillgrisslan bedrevs i större omfattning på Stora Karlsö redan under 1960–70-talet. Därifrån utvandrade de första sillgrisslorna till Stockholms skärgård. Europas äldsta sillgrissla sågs återigen 2018 på Stora Karlsö och var då 46 år gammal.

Sillgrissla, Common murre (Uria aalge)

Sillgrisslan tillhör familjen alkfåglar vilka är mycket specialiserade för havsmiljöer då de är otroligt duktiga dykare. Sillgrisslan har ett mörkt huvud och rygg tillsammans med en ljus undersida. Kroppen är kompakt med små starka vingar. I likhet med pingvinen lägger sillgrisslan endast ett ägg direkt på klippan. Första tiden i livet turas båda föräldrarna om att fiska och ta hand om ungen i boet. Efter tre veckor då ungen väger ca 250 gram och ser ut som en liten dunboll är det dags för ungen att ge sig ut till havs till hanen. Med hjälp av läten hittar hanen och ungen varandra och hanen fortsätter att ensam ta hand om ungen tills den kan dyka och flyga. Sillgrisslan kallas ibland för den flygande pingvinen eftersom att den liknar pingvinerna till utseendet. Sillgrisslan är dock inte alls nära släkt med pingviner, utan de är ett exempel på konvergent evolution – att arter som inte är släkt har utvecklats mot ett likartat utseende eller beteenden för att de utnyttjar samma typer av resurser på ungefär samma sätt.