fbpx
lockedsignssearchsharecheck-symboldownload-buttonerrornext-arrow timemail smartphoneright-arrowleft-arrownext-arrow

Svärta

Svärtan har räknats i Stockholms skärgård sedan 1985 av skärgårdsstiftelsens tillsynsmän och idag ingår även svärtan i delprojektet ”inventering av skärgårdens vanligaste kustfågelarter”. För trettio år sedan när inventeringen började räknade man svärtor på 12 lokaler men de senaste tre åren har sex lokaler haft nollresultat. 

Svärtan inventeras under veckorna 21 – 22  på ett 3 – 5 timmars morgon/förmiddagspass. Inventeringen ska genomföras någon gång under gynnsamma förhållanden. Är våren sen kan man fortsätta att räkna några dagar in i vecka 23. Allt resultat noteras, även ett nollvärde.

Inventeringsslinga (Linjetaxering) som metod

Att räkna fåglar genom en inventeringsslinga innebär att man i långsam takt tar sig fram längst med en bestämd slinga och samtidigt räknar alla fåglar ur den aktuella arten som förekommer i anslutning till sträckan. Att räkna svärtor gör men dels genom att räkna de man ser men även de man hör. Slingan kan variera i längd beroende på vad man anser ge bästa möjliga förutsättningar för att räkna en art. När slingan väl är bestämd ska den dock fortsätta att användas på exakt samma sätt i kommande investeringstillfällen. Syftet med inventeringen är att få en statistisk klarhet i om antalet svärtor är stabila eller varierar i ett begränsat skärgårdsområde.

 

svärta, Velvet scoter (Melanitta fusca)

Svärtan är en större andfågel på upp till 48-56 centimeter. Hanarna har en svart fågeldräkt med en vit fläck under ögat. Honan är brun med en vit fläck mellan ögonen och näbben.  Båda könen har ljusa armpennor som skapar en vit vingspegel på ovansidan av vingen. Svärtan övervintrar i Östersjön och Nordsjön och häckar sedan i Norra delar av Skandinavien och Europeiska Ryssland. På trettiotalet kallades delar av skärgården för ”svärtskärgården” men idag är svärtan fåtalig och det är svårt att tänka sig att den skulle anses vara en av skärgårdens karaktärsfåglar.