fbpx
lockedsignssearchsharecheck-symboldownload-buttonerrornext-arrow timemail smartphoneright-arrowleft-arrownext-arrow

Tobisgrissla


Tobisgrisslan har inventerats av skärgårdsstiftelsens fältpersonal sedan 1994 i projektet Levande skärgårdsnatur. Tobisgrisslan ingår även i delprojektet ”inventering och märkning av alkfågelbestånden”  som sker i egen regi samt i samarbete med engagerade ornitologer, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet. Inventeringen sker dels genom ringmärkning men även genom fågelräkning.

Räkning av alkfåglar

Tobisgrissla är en kolonihäckande fågel och inventeras lämpligast genom att räkna antalet bon i kolonin. Antalet bon används som ett index på antalet häckande par. För att få ett absolutvärde på antalet behöver man även veta hur stor andel av bona som är bebodda samt ifall ett par har flera bon. För att räkna bon sker en landstigning på den aktuella ön med kolonin. Detta kräver god planering och att vara varsam för att minska störningen på fåglarna. Tobisgrisslan inventeras under veckorna 23-25  under ett 3- 5 timmars morgon/förmiddagspass. Inventeringen ska genomföras någon gång under gynnsamma förhållanden. Allt resultat noteras, även ett nollvärde. Antalet öar inom ett delområde väljs ut så att man hinner med hela området under ett morgonpass. 

Ringmärkning som metod

Ringmärkning är en av de vanligaste metoderna för att identitetsmärka fåglar. Varje ring har ett unikt nummer och en adress dit man ska skicka ringen om man hittat en. I Sverige finns ringmärkningscentralen i Stockholm på Naturhistoriska Riksmuseet. Den som har skickat in en ring får veta vilken fågelart som bar ringen samt när och var fågeln ringmärktes. 

Metodiken är att fånga in fåglarna för att sedan göra en artbestämning. Tobisgrisslan får sedan en ring anpassad efter sin storlek där ringen väger lika mycket som ett armbandsur för oss människor. Tobisgrisslan släpps sedan fri, vilket ofta sker efter bara några minuters undersökning. 

Byte av slitna ringar är en viktig uppgift och sker löpande. Våra berg i skärgården är hårda och slitage på stålringarna oundvikligt. Är de hårt slitna krävs en bearbetning med syra för att kunna läsa hela nummerkoden. Den åtgärden görs på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm

Tobisgrissla, Black guillemot (Cepphus grylle)

Tobisgrisslan är en liten alka i storlek och tydligt mindre än tordmule och sillgrissla. På sommaren har de en svart häckningsdräkt med iögonfallande, ovala vita vingfläckar samt röda ben. I vinterdräkt blir den istället vit på huvudet och undersidan. Man finner tobisgrisslan på steniga stränder, klippor och öar och övervintrar ute på öppet vatten. Trotts sitt namn tillhör inte tobisgrisslan släktet grisslor.