fbpx
lockedsignssearchsharecheck-symboldownload-buttonerrornext-arrow timemail smartphoneright-arrowleft-arrownext-arrow

Tordmule

Tordmulen har inventerats av skärgårdsstiftelsens fältpersonal sedan 1986 i projektet Levande skärgårdsnatur. Tordmulen ingår även i delprojektet ”inventering och märkning av alkfågelbestånden”  som sker i egen regi. Inventeringen sker dels genom ringmärkning men även genom fågelräkning.

Korta utdrag av inventeringen 2018

I ytterskärgården märktes 191 årsungar och 29 vuxna tordmular. På Österskär vid Grän, hittades en nydöd tordmule i juli 2018 med en gammal sliten ring. Efter syrabehandling konstaterades att tordmulen var 32 år och därmed vår näst äldsta ringmärkta tordmule i Sverige. Fyra återfynd från 2015 visade att tordmular födda i finska skärgården var häckande i Stockholms skärgår

 

Räkning av alkfåglar

Inventering av tordmulen sker under veckorna 23-25 på ett 3 – 5 timmars morgon/förmiddagspass. För att inventera tordmular krävs det en landstigning och att man räknar antalet fåglar både på land och på vattnet. Antalet öar inom ett delområde väljs ut så att man hinner med hela området under ett morgonpass, som är desamma år från år oavsett om det finns tordmular eller ej på inventerade öar. Resultatet redovisas ö för ö. Ifall inga fåglar observeras måste detta bokföras som ett nollresultat. 

Ringmärkning som metod

Ringmärkning är en av de vanligaste metoderna för att identitetsmärka fåglar. Varje ring har ett unikt nummer och en adress dit man ska skicka ringen om man hittat en. I Sverige finns ringmärkscentralen i Stockholm på Naturhistoriska Riksmuseet. Den som har skickat in en ring får veta vilken fågelart som bar ringen samt när och var fågeln ringmärktes. 

Då naturen och ekosystem förändras kontinuerligt så utvecklar fåglar nya beteenden för att anpassa sig till förändringarna. Med en årlig inventering kan man följa dessa anpassningar vilket är grundläggande för att vi ska kunna skydda och bevara vår natur. Metodiken är att fånga in fåglarna för att sedan göra en artbestämning. Tordmulen får sedan en ring anpassad efter sin storlek där ringen väger lika mycket som ett armbandsur för oss människor. Tordmulen håller till i vatten förses därför med ringar av stål som tål mer slitage.  Tordmulen släpps sedan fri, vilket ofta sker efter bara några minuters undersökning. 

Byte av slitna ringar är en viktig uppgift och sker löpande. Våra berg i skärgården är hårda och slitage på stålringarna oundvikligt. Är de hårt slitna krävs en bearbetning med syra för att kunna läsa hela nummerkoden. Den åtgärden görs på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm

 

tordmule, Razorbill (Alca torda)

Tordmulen är en stor alkfågel med en längd på 38-43 cm och ett vingspann på 60-69 cm. Vingar på tordmulen är spetsiga och smala och täcker stjärten när de är ihopslagna. Stjärten är längre än hos sillgrisslan. Fullvuxna tordmular har ett svart huvud och ovansida samt vitt bröst och buk. Den grova näbben är kort och hög, har vertikala räfflor och en mycket trubbig spets. Näbben är svart med ett tydligt vitt horisontellt streck som sträcker sig över båda näbbhalvorna. Tordmulen har även ett vitt vertikalt streck som sträcker sig från övre delen av näbbasen till ögat. I vinterdräkt är hakan, kinden och delar av huvudet vitt. Till skillnad från sillgrisslan har tordmulen en helvit ”armhåla”. En tordmule kan uppnå hög ålder likt sillgrissla och Europas äldsta tordmule är en 42-åring från Brittiska öarna.