lockedsignssearchsharecheck-symboldownload-buttonerrornext-arrow timemail smartphoneright-arrowleft-arrownext-arrow

Besök på Långviksskär

Reportage från Skärgårdsstiftelsens tidning Stångmärket. Text Mats Wigardt

I trettio år har målare, fotografer och författare låtit sig fängslas av ljuset, vattnet, luften och färgerna bland Långviksskärs öar,holmar, flader och sund. 2016 års stipendiater heter Frida Tebus-Karlsson och Martin Tebus. I fem veckor har familjen bott i en rödmålad skärgårdsidyll med mycket själ i väggarna.

Med nybakade bullar från Kymmendö i en påse i handen möts vi av svirrande svalor och ilskna tärnor som modigt försvarar sina revir när vi kliver iland på Långviksskär. En smal stig från Skärgårdsstiftelsens brygga tar oss förbi gistna sumpar, röda bodar och smala bryggor till det röda hus där en gång amerikanske ministern William Widgery Thomas bodde under sina besök i arkipelagen kring förra sekelskiftet. Vi skymtar vasskantade vikar och laguner, det glittrar på havet och gräsmattan ligger tuktad bakom staketet. Från ett öppet fönster hörs ljuden av matbestyr där tvillingarna Rhode och Febe spelar huvudrollerna. Vi kommer överens om att återvända när lugnet lägrat sig. Istället följer vi den rösade stigen som tar oss över ön. Förbi låga björkar, över klippor och hällar, genom ett sumpigt träsk där en decimeterstor padda saktmodigt kisar mot besökarna, upp till öns högsta punkt. Därifrån öppnar sig utsikten över ett nästan turkosblått hav som gnuggar sig mot grynnor och släta klipphällar. Bränningarna lyser vita och skärgården känns som det självklara valet att tillbringa sin tid i.

Tillbaka ner till den lilla byn som utgör Långviksskärs centrum. Tvillingarna är mätta och nöjda och deras föräldrar, konstnärerna och äkta paret Martin och Frida Tebus-Karlsson, har tid att berätta om vägen till det röda huset på skäret.
– Vi hittade Skärgårdsstiftelsens Axel Sjöberg stipendium på Långviksskär via en Facebok-sida där flera olika stipendier och vistelser för konstnärer finns samlade, berättar Martin.
Några direkta kopplingar till skärgården hade de inte tidigare, med undantag för en och annan segeltur som Martin gjort som barn. Nu skulle det plötsligt bli fem veckor i det hus som Skärgårdsstiftelsen varje år via stipendiet upplåter åt konstnärer som söker arbetsro och havsnära inspiration.
– Ett hus med mycket själ i väggarna,
konstaterar Frida.

Långviksskärs rykte grundar sig – förutom på duktiga båtbyggare – framför allt på en svensk konstnär och en amerikansk minister. Axel Sjöberg var samtida med August Strindberg, Anders Zorn och Bruno Liljefors som alla tillbringade mycket tid i Stockholms skärgård. Axel Sjöberg valde Långviksskär där han skaffade hus och ateljé och återvände till i nästan 40 år för att i text, måleri och fotografi skildra livet på ön. Vid ungefär samma tid – mot slutet av 1800- talet då det ännu bodde ett 25-tal fast bo satta personer på Långviksskär – kom amerikanska ministern W W Thomas en iskall vinter- dag till ön. Han blev omedelbart så förtjust att han med tiden köpte huvuddelen av ögruppen och även skrev en bok om sina upplevelser bland kobbar och skär.

När så Skärgårdsstiftelsen 1983 köpte 8/9 av Långviksskärsarkipelagen av Thomas sonson föddes tanken på att inrätta ett stipendium med boende i Axel Sjöbergs bostad, där även Thomas varit inkvarterad under sina besök. I stipendiet ingår resa till och från ön, fem veckors vistelse samt ved till kaminen och bränsle till utombordaren. Dessutom bistår Skärgårdsstiftelsens tillsynsman med att köra till handelsboden för proviantering.
”Ett hus med 14 fönster, som alla vetter mot havet” skaldade författaren Staffan Söderblom som blev en av de första att tilldelas Axel Sjöberg stipendiet. Därefter har namn som Lena Andersson, Ola Larsmo, Kaj Pollack, Agneta Pleijel, och Ylva Eggehorn tillbringat somrar på Långviksskär. Och 2016 var så turen kommen till familjen Tebus. Martin har bland annat ställt ut på Tate Modern i London och på Trondheims konstmuseum, Frida kan i sin CV rapportera om utsmyckningar på Holmestrands järnvägsstation i Oslo. Veckorna på Långviksskär har de använt till att tänka, skissa och samla material. Dygnsrytmen utgår från barnens behov. Det som sedan blir över delas upp mellan gemensamma utflykter och egen tid.
– Det är lite ovant att leta fästingar, gå på utedass och inte ha tillgång till dusch och rinnande vatten, konstaterar storstadsboende Frida.

Samtalet vid köksbordet, där bullarna från Kymmendö kommer väl till pass, kretsar kring deras tankar om vistelsen på Långviksskär. Martin försöker gå i Axel Sjöbergs fotspår, utforskar miljöerna, hittar olika föremål och anpassar sin egen kreativitet till platsens specifika förutsättningar och begränsningar.

– Det är ett nästan arkeologiskt arbete, förklarar han och visar upp en gammal skosula, några patronlådor, ett byxben och ett religiöst sånghäfte som han hittat under sina efterforskningar på husets vind.

Frida är för sin del mindre intresserad av Axel Sjöberg och mer av naturen på Långviksskär. På en begränsad yta nere vid vattnet finns växter, stenar, mossa, lavar som hon fotograferar. Former och färger. Naturens egna kompositioner, som ett abstrakt måleri.

– Jag experimenterar och samlar på mig bilder, säger hon. Vad det sedan kan utmynna i får jag se. Jag har ett visuellt intresse, tycker om mineraler och kristaller och fascineras av vad som går att göra av en sten.

Fikabrödet är snart uppätet och tvillingarna pockar på uppmärksamhet. Vi vandrar runt i huset. Överallt ses spår av äldre tider, från snickardetaljer i köket till tapeterna i vardagsrummet och böckerna i bokhyllan. Och havet är ständigt närvarande, inte minst när man ser ut genom fönstren, bortom gräsmatta och knotiga syrenbuskar.

– Det är spännande att tänka sig hur livet på Långviksskär levdes förr i tiden, funderar Martin. Hur man återanvände allting och varje år lottade ut beten och fiskevatten mellan sig, utan inblandning av någon lantmätare.

Kring detta blir det fortsatta diskussioner över köksbordet, även sedan vi tackat för oss. Att miljön på Långviksskär föder nya tankar och spännande idéer är uppenbart, särskilt som nätterna är ljusa och det saknas förutsättningar att fördjupa sig i alla turerna vid EM i fotboll.

Återstår att se hur och i vilken form vistelsen på Långviksskär kan komma att presenteras. ”Spännande” konstaterar vi och styr hemåt över havet.