Byggnadsvårdspolicy

Bakgrund

Skärgårdsstiftelsen är med sina cirka 2 000 byggnader sannolikt den största enskilda byggnadsägaren i Stockholms skärgård. Stiftelsen anser att de befintliga byggnaderna i skärgården utgör en väsentlig del i kulturlandskapet och en betydande del av vårt kulturarv. Denna policy innefattar samtliga byggnader som ägs, förvaltas eller nybyggs av Skärgårdsstiftelsen. Det medför ett stort ansvar att vidmakthålla och föra vidare skärgårdens ursprungliga byggnadstradition.

Byggnadsvårdspolicy

Skärgårdsstiftelsen avser att vidmakthålla och föra vidare skärgårdens ursprungliga byggnadstradition inom konstruktion, materialval och byggnadernas arkitektoniska utformning.

Vid reparation och underhåll skall ursprungliga metoder och material användas så långt som möjligt. Då nya material tas i bruk skall Skärgårdsstiftelsens miljöpolicy och byggnadsvårdsmål beaktas.

Stiftelsens avsikt skall vara att bibehålla kulturhistorisk äkthet samtidigt som byggnaderna skall vara sunda att bo och vistas i.

Byggnadsvårdsmål

1. Miljöpåverkan. Vid renoveringar och nybyggande av byggnader  ska användas material med minsta möjliga miljöpåverkan vad gäller såväl tillverkning och användning som rivning och återvinning.

2. Byggnadsstil, material- och färgval ska anpassas till traditionen på platsen. Som exempel kan nämnas:

– att den utan jämförelse vanligaste fasadbeklädnaden i skärgården utgörs av träpanel med lockläkt. Fasderna har ofta förhöjt väggliv, och våningsplan markeras av dropplister. Färgsättningen består oftast av faluröda väggar med vita, linoljemålade snickerier. Dörrarna oftast målats i en avvikande, lokal kulör, ofta grön.

– vissa karaktärshus med stående och/eller liggande hyvlade paneler är ofta linoljefärgsmålade.

– ett fåtal hus har putsade, oftast ljust avfärgade fasader på sten- eller tegelstomme. Reveterade hus är dock mycket ovanliga. Vid avfärgning av putsade fasader ska i första hand användas kalkfärg, eller ev KC-färg (kalk-cement) om fasaden behandlats med denna färgtyp tidigare.

– på sjöbodar och andra uthus ska oftast vindskivor och knutar vara rödfärgade och dörrar svarta. Däremot är fönster och fönsterfoder vita. I vissa fall kan knutar och vindskivor vara svarta.

– fasader på vissa hus har under 1950- och 60-talen klätts in med eternitplattor eller läktad masonit. Dessa material bör snarast – av kulturhistoriska och tekniska skäl – tagas bort och ersättas av ursprunglig fasadbeklädnad. (Hantering av eternit sker enligt särskilda regler.)

– takmaterialet på äldre hus utgörs ofta av handslaget enkupigt lertegel, på nyare hus av modernare, maskintillverkat enkupigt eller tvåkupigt lertegel. Betongpannor är främmande i skärgårdens byggnadskultur, har hög vikt och stor vattenhållningsförmåga och ska därför inte användas på varken äldre eller nyare hus.

– på ekonomibyggnader och andra uthus är det ofta lämpligt att följa traditionen med galvaniserad, sinuskorrugerad plåt eller s k pannplåt. Svarta plåttak har ingen äldre tradition i skärgården och bör undvikas. När plåttaken av åldersskäl  målas om, bör detta – för att följa galvplåtens färgsättning – ske med grå färg.

– vissa byggnadstyper, från framför allt tiden kring sekelskiftet 18-1900, har tak av slät, falsad plåt. Detta är ett bra takmaterial. På hus av kulturhistoriskt värde bör täckningen ske som skivtäckning och inte som bandtäckning (skivtäckning har i motsats till bandtäckning tvärskarvar.)

– ett takmaterial som lades på framför allt ekonomibyggnader på 1950- och 60-talen var eternit. Taken fungerar bra och kan bibehållas så länge de är täta. När de av ålder eller skador tjänat ut bör de av miljöskäl  ligga kvar och täckas med ex vis korrugerad plåt eller pannplåt. Tak av Ondulin  eller s k underhållsfri takpapp har en  begränsad livslängd (ca 20 år) och bör läggas om med plåt.

– på ett fåtal mindre uthus finns fortfarande kvar en taktäckning av spån eller vass. Sådana taktyper bör definitivt bibehållas och nyläggas efter gammalt mönster.

3. Målning:

–  vid ommålning av tidigare rödfärgade fasader ska normalt användas slamfärg, t ex äkta Falu Rödfärg. I utsatta lägen (i bl a ytterskärgårdarna) kan man för att få en längre  hållbarhet använda Rödtjära.

– vid ommålning av snickerier och dörrar etc ska i första hand användas linoljefärg, i andra hand alkydoljefärg. Akrylat eller latexfärger (plastfärger) är absolut förbjudna utomhus.

– vid ommålning inomhus ska i första hand användas traditionella linoljefärger, alkydoljefärger, temperafärger, limfärger etc. Akrylat- eller latexfärger kan få användas inomhus i nyare hus, men endast på material som inte rör sig eller ”lever” såsom gips- och boardskivor etc.

– målning av nya byggnader och konstruktioner ska följa öns eller traktens tradition vad gäller typ av färg och kulör.

4. Byggsopor ska, där så är möjligt, källsorteras. Sorterat avfall ska transporteras till uppsamlingsplatser, för vidare befordran med kommunernas entreprenör. (Begränsning kan utgöras av renhållningsbolagens och kommunernas möjligheter att från skärgården transportera och ta emot sorterat avfall.)

5. Motorer och maskiner som används vid byggverksamhet ska vara så lite miljöpåverkande som möjligt.

6. Upphandling. Vid upphandling av varor och entreprenader ska stiftelsens Miljöpolicy gälla.

Vid upphandling av entreprenader (enl LOU) ska Miljöpolicyn vara med i förfrågningsunderlaget, och det ska också anges till vilken grad den värderas vid anbudsprövning.

7. Stiftelsens skötselpolicy för mark och byggnader: “Att bevara ett levande skärgårdslandskap” (2006) redogör för stiftelsens policy för restaurering och skötsel av mark och byggnader i skärgården.